Från förorten till Östermalm: "Inte säkert att det är värt det"

När Lamia berättade för sin studie- och yrkesvägledare att hon ville söka in till Östra Real fick hon en konstig blick: "Är du verkligen säker på det?".

Idag sitter Lamia själv som studievägledare och tvekar vad hon ska svara. "Jag vill inte att mina elever ska må dåligt".

En riktig kalldusch. Så beskriver Lamia, 23, sitt möte med prestigeskolan Östra Real, dit hon sökte och kom in efter nian.

– Och jag minns reaktionen från min studie- och yrkesvägledare på högstadiet när jag berättade om mitt val: "Är du verkligen säker på det"? Jag blev förvirrad och osäker. Trodde hon inte på mig?

Nu, sju år senare, jobbar Lamia själv som studie- och yrkesvägledare på två högstadieskolor i samma förortskommun där hon växte upp.

Och erfarenheten från det prestigetyngda Östermalmsgymnasiet gör henne kluven: Hur ska hon råda eleverna?

“Första muslimen”

– Jag vill ju inte säga "Välj inte den skolan". Samtidigt vill jag ju att mina elever ska må bra. Utbildning kan man alltid skaffa senare. Men att sitta där på kanten och känna att man inte riktigt hör till. Jag är faktiskt inte säker på att det är värt det.

Så hur var det för dig?

– Det blev en kulturkrock, inte bara för mig utan för dem också. Jag kom till en annan värld. "Du är den första muslim jag har träffat", sa folk. Jag tänkte: Här i det mångkulturella Stockholm, hur är det ens möjligt?

LÄS ÄVEN:

“Samhället älskar tyvärr inte förortssvenska”

Lamia fick alla de vanliga frågorna: Hur vågar du bo på den platsen? Är det inte farligt?

– Man orkar till slut inte svara. Jag kände hur min uppväxt och mina betyg ifrågasattes. Jag hade lärarvikarier som inte trodde på att jag hade skrivit inlämningsuppgifterna själv. Jag var alltid tvungen att bevisa mig, mer än alla andra.

Men Lamia gick kvar alla tre åren.

– Jag blev expert på att "inte se" blickarna jag fick för min slöja. Jag koncentrerade mig på pluggandet.

“inte bästa tre åren”

– Och jag hade nog tur. Det var inte de bästa tre åren av mitt liv. Men jag hade aldrig riktigt jobbigt. Och jag fick en otroligt bra utbildning, det märkte jag när jag sedan började på högskolan, säger Lamia.

#EttSthlm har tidigare berättat om "People of color"-föreningen som några elever på Anna Whitlock startade för att hjälpa elever med annan bakgrund att känna sig mer hemma.

LÄS ÄVEN:

Förortselever startar omstridd förening på Kungsholmen

– Det är ett jättebra första steg, Det behövs mer diskussion om vad skolorna kan göra för att ta emot nya grupper. Man pratar mycket om att elever med invandrarbakgrund måste anpassa sig. Men integrationen måste komma från båda håll, säger Lamia.

Så vilket råd ger du till dina elever idag?

– Jag säger: "Prata med skolorna på gymnasiemässan. Gå på öppet hus. Prova hur känslan är i matsalen. Det är ett bra tillfälle för att se om du tror att du kan trivas".

– Och även om det kan bli svårt kan det också väcka en nyfikenhet, det här att komma till "en annan planet", att lära sig helt nya saker. Men det är bra om man är förberedd på vad som väntar, säger Lamia.

Fotnot: Lamia, heter egentligen heter något annat och har i efterhand bett att få sitt namn borttaget från artikeln.

LÄS ÄVEN:

Borde vi prata mer om hudfärg i skolorna?

Lamias överlevnadstips för dig som kommer från förorten till en innerstadsskola:

1. Låt inte andras bild av dig och dina kunskaper påverka dina prestationer.

2. Skäms aldrig över din bakgrund. Vi är de som oftast har klättrat längst för att vara där.

3. Förstå dem och deras tankar. Även om de inte försöker förstå dig.

PETTER BECKMAN