Läsarreaktioner: "Jag blir otroligt provocerad"
Reaktionerna på artikelserien “Stoppad av polisen” går isär. Många tycker det är bra att polisen trappar upp insatserna mot narkotikahandel och gängkriminalitet. Andra är upprörda över polisens arbetsmetoder. Här kommer ett urval av de brev och kommentarer som strömmat in.
“Man måste kunna lita på polisen”
Hej! Jag läste artikeln hur killarna blir bemötta och visiterade av polisen i Bredäng. Det gör mig otroligt upprörd! Det är förstås inget nytt, rasism är känd inom poliskåren. Men vi behöver kunna lita på polisen, och som det är nu gör inte jag det, och med mig många andra.
Hur ska det någonsin kunna bli bättre om inte polisen blir mindre rasistisk och bemöter människor på likvärdigt sätt?
Jag tycker det behövs krafttag här. Man behöver redan vid intagning till polishögskolan ha psykologiska tester som ev kan visa vilka av sökanden har främlingsfientliga åsikter, och inte passar i yrket. Det behövs mer psykologi och juridik i utbildningen. Alla människors lika värde behöver vara närvarande i allt hos polisen. I utbildning och på arbetsplatserna.
/Liisa
”Tips till buset: byt kläder”
Hej! Approprierar man en stil som signalerar gangster och våldskapital så är det inte så konstigt att polisen blir påträngande. Det var säkert jobbigt för raggargängen på 60-talet också med ständiga poliskontroller.
Tips till buset i Bredäng: Vill du sälja i fred, klä dig som om du pluggade på KTH eller på Musikhögskolan. Då slipper du kontroller. Att du ser snäll och ofarlig ut, och inte tuff, borde vara ett billigt pris.
/Tomas
“Varenda jävla gång ska de försöka skrämma skiten ur en”
Så vitt jag vet har jag inte "approprierat en gangsterstil" någon av gångerna polisen kommit och försökt jiddra med mig om vad jag skulle ha i min väska eller ifall jag är drogpåverkad eller liknande, och det har hänt säkert 15-20 gånger sen jag var TOLV år gammal.
Såklart att det inte hade hänt lika ofta ifall folk inte skulle klä sig inom ramen för stereotypen “förortskids”, men det har långt ifrån bara med det att göra.
De ska väl få kontrollera en ifall man ser lite skum ut antar jag, men att främmande människor med vapen kommer fram till en med inställningen "jävla råttor står säkert här och pundar eller förbereder sig för rån eller nåt" som de ALLTID gjort är straight up läskigt.
Att de kommer och ska försöka sätta dit en på att man stammar lite när de ställer för stunden irrelevanta eller obekväma frågor och börja hota en med det ena och det andra (på riktigt fått "vill du dö eller?" och "snart ligger du på marken hörru" för att jag undrat varför de vill prata med mig) kommer jag aldrig någonsin respektera. Ever.
Detta gäller lika mycket för storstan som i förorter. Några av de absolut mest städade människorna jag känner, båda på insidan och utåt, har de gått upp till och greppat i nacken för att de haft mage att stå och andas utomhus. Aldrig NÅGONSIN har de försökt förklara vad de håller på med eller ens kommit med en ens lite neutral inställning, varenda jävla gång ska de försöka skrämma skiten ur en och bara utgå från att man gjort något.
Jag vill absolut inte hysa agg mot polisen men utefter mina erfarenheter med dem så finns det EXTREMT få situationer jag hade tagit kontakt med dem ifall något skulle ha hänt. Önskar jag att det inte hade varit så? Kanske. Har jag fel som tänker som jag gör? Kanske. Men det bidrar fortfarande till ett agg mot polisen, och det är ju exakt det som de har problem med. Det säger en del.
/Kim
“Fältassistenter kan förbättra dialogen”
Hej Petter! Jag tycker att det du skriver om är viktigt men inte helt lätt. Hur bygger man tillit och förtroende samtidigt som man ska sätta gränser och upprätthålla lagen under tuffa förhållanden?
Kanske är närpoliser en del av lösningen. Poliser som känner ungdomarna i området. Sannolikt är det så att det är samma ungdomar som över tid hänger vid T-banan och säljer narkotika. Som närpolis kan du bygga relationer, känna igen vilka som är vilka. Ta en dialog med ungdomarna "Nu har jag sett dig hänga här och det är inget bra ställe att hänga på o s v."
Det kan också vara så att det är två roller som är svåra att förena, att genomdriva lagen och att bygga relation med ungdomarna. Kanske är det så att det är en annan roll som ska hänga i centrum som t ex fältassistenter och att det är de som får ta dialogen både med ungdomarna och polisen.
Prata med ungdomarna om att det är svårt för polisen att avgöra vilka som är vilka och om man hänger där så kommer man att bli visiterad. Samtidigt prata med poliserna och deras befäl om att ingripa på ett korrekt sätt när man gör det. Om de gör det på ett dåligt sätt kommer det att få flera konsekvenser. De gör ett dåligt arbete och det försämrar deras arbetsmiljö m m.
Tack för att du skriver om detta.
/Mikael
“Att bevaka polisen är inte lösningen”
Hej, har just läst "mitt i Östermalm" om projektet. Tänk om dessa 40 ungdomar i stället hade diskuterat hur de skulle kunna hjälpas åt för att stoppa droghandeln och vända de kriminella ryggen och på så sätt bidra till ett bättre och tryggare samhälle. Det är så enkelt att lägga skulden på någon annan.
Att bevaka polisen i stället för droglangarna kan väl knappast vara vägen framåt.
/Setterberg
“Polisen borde mäta rasprofilering”
Hej Petter! Vad bra att Mitt i gör en artikelserien om polisens arbete! En sak som jag skulle vilja läsa mer om är varför polisen inte för statistik för att utröna om de sysslar med rasprofilering eller ej. I länder som Storbritannien har man gjort det och då får man mer objektiva uppgifter om huruvida det finns en omedveten dragning att stoppa människor med visst utseende, etnicitet osv.
I Sverige är vi i stället i en situation där polisen kan fortsätta säga att de inte sysslar med rasprofilering och att det är mot deras värdegrund samtidigt som individer berättar om sina erfarenheter och kopplar det till just rasprofilering. Utan att föra statistik kan vi ju varken veta hur utbrett problemet är eller motiveras att göra något åt det. Polisen bör ju vara väldigt villig att föra sådan statistik eftersom de redan är så övertygade om att de gör allt rätt.
/Maria
”Unga har skyldigheter också”
Reagerar på att man är noga med sina rättigheter i artikeln men sina skyldigheter står det inte en enda bokstav om?Samhällskontraktet och enbart skyldigheter gäller bara en del av befolkningen verkar det som.
/Jonas
“Farligt om folk inte känner att de kan påverka”
Hej! Du ställer frågan om hur vi slår vakt om rättssäkerheten, hur vi skapar transparens och öppenhet så att alla kan känna tilltro i Polisens arbete. Kruxet är att det inte bara är Polisen som har ansvaret här. Politiken, arbetsgivare, bostadsbolag, kommuner, vart skattepengarna tar vägen och hur effektivt de används etc är lika delaktiga för hur problemen ser ut i verkligenheten nu. Jobba bort klassamhället så löser sig många problem av sig självt.
Det är superbra om Polisen börjar gå ifrån sitt stuprörstänk och blandar in fler som skolor, elever, föräldrar. Det behövs för förståelsen. Men också att de går ut bredare och oftare med att, som det står i artikeln, om du är på ett ställe där det förekommer narkotikaförsäljning och du är klädd likadant så riskerar du att bli kontrollerad. Eller umgås med vänner som är kriminella. Polisen är inga tankeläsare.
Sedan behövs det utbildning inom Polisen. Hudfärg eller hårfärg ska verkligen inte vara ett skäl till allmän kontroll om en person ex inte finns på en plats tillsammans med kriminella vänner. Har Polisen inte mer på fötterna än så ska de låta bli. Och sådana poliser ska inte jobba kvar. Och tar man inte krafttag mot sådant inom myndigheten och också går ut externt för att visa var man står sjunker också tilltron.
Om folk känner att att det inte går att påverka reella orättvisor blir det farligt!
/Nikki
“Lidandet för brottsoffren är mycket värre”
Hej Petter! Jag blev otroligt provocerad när jag såg din artikel. Artikelns huvudpersonens lidande står inte i proportion med offrens lidande och kränkningen hos dem som utsatts för brott, våld, misshandel, sexuell överfall, mord i samband med skottlossning m m, vilket sker dagligen i olika delar av Sverige och ständigt i alla stadsdelar, precis som i min.
Offren och deras familjer ges inte lika stor uppmärksamhet i medier och i er tidning. Men små brott och stölder, förstörande av andras ägodelar har också normaliserats. Man kan ”låna” det som tillhör andra utan att fråga för att sedan förstöra, slänga utan några konsekvenser alls.
Det har spårat ut fullständigt med vad kriminella och andra som bryter mot lager tillåts göra. Och så fort polisen börjar ta tag i problemet ordentligt börjar man prata och lyfta deras rättigheter och ”lidande”. Att det berör även de som inte begår eller begått brott går inte att undvika i nuvarande situation när problemet har växt och berör i stort sätt alla normala medborgare.
Ja, vi ska inte behöva vara rädda att bli utsätta för brott, hålla oss hemma på kvällarna för att undvika bli utsatta, offren skulle inte behöva gå igenom det dem har gått igenom, inte deras anhöriga heller. Det behöver ni ta upp och skriva med stora artiklar. Slå larm om. Det är helt snett! Förtroende för medier är inte detsamma som tidigare heller. Det är värre. Hur, ursäkta, tänker du?
/Marina
“Vi måste erkänna problemet på båda sidor”
Jag tror ingen klagar på polisens närvaro. Men när polisen går på ungdomar som faktiskt inte är med i gäng eller gjort något kriminellt eller när man stoppar ungdomar och frågar efter leg p g a deras hudfärg då blir det fel.
Någonstans måste vi erkänna att det finns stökiga ungdomar med grova problem, men vi måste också erkänna att det finns vissa poliser som inte sköter sitt arbete utan mer skapar oro och hat. När vi kommit dit så kanske man kan skapa en dialog med unga föräldrar och polis. Jag har inga direkta lösningar utan vi måste alla se att det är ett stort problem.
/Lena
LÄS OCKSÅ: Målet: minskad konflikt mellan ungdomar och polis
LÄS OCKSÅ: Stoppad av polis – 40 gånger