Valdeltagandet: ”Jag hoppas många går och röstar så att det här får ett slut"
I många ytterstadsdelar är valdeltagandet bara 50–60 procent. ”Det gör ändå ingen skillnad” säger Shahir, 29, i Vårberg. Samtidigt bubblar en frustration över gängvåldet. ”Jag hoppas många går och röstar, så att det här får ett slut”, säger en mamma i Huddinge vars son blev skjuten.
INGEN SKILLNAD. ”Politikerna pratar mycket, men efter valet fokuserar det på annat. Det vore ändå bra om de kom hit oftare, ordnade events och pratade politik, det skulle kunna öka engagemanget”, säger Shahir och Ahmed i Vårberg. Foto: Petter Beckman
Lägenhetsdörren öppnas några trappor upp i det färgglada sjuvåningshuset, en kvinna i 50-årsåldern tittar försiktigt ut.
De två S-politikerna från Huddinge presenterar sig och räcker fram en broschyr: ”Ingen ung ska bli kriminell” står det på framsidan. Snart är samtalet igång.
– Jag kom till Sverige på 1980-talet och då var det inte såhär. Idag vågar föräldrarna inte släppa ut sina barn, säger kvinnan, som berättar att hon jobbar i äldreomsorgen och att hon alltid har röstat på Socialdemokraterna.
Kulan sitter kvar
Kvinnan säger ogärna sitt namn – ”jag måste tänka på säkerheten”. Hennes ena son blev skjuten med flera skott för några år sedan, berättar hon efter en stund.
– Han överlevde, men en av kulorna sitter fortfarande kvar. Kriminaliteten påverkar väldigt många här.
Kan det här göra att fler engagerar sig?
– Många har tappat tron på politiken. Men jag tror att många går och röstar för att det ska bli ett slut. Jag hoppas det iallafall, säger kvinnan.
En småbarnspappa, Amir Rezda, håller på att lära sin son att cykla på en av de slingrande skogsstigarna i området. Han jobbar som mjukvaruutvecklare och ska själv rösta i valet i september.
Men förtroendet för politiken är på väg ner, tror Amir.
– Sjukvårdsköerna, segregationen och gängkriminalitet gör folk pessimistiska – kanske förlorar de hoppet. Alla skjutningarna gör samtidigt att det kokar under ytan. Det blir som lava, det kan explodera om man inte gör något, säger han.
Ska inte rösta
Vid ett utebord utanför ett bostadshus i Vårberg några kilometer bort kopplar kompisarna Shahir och Ahmed, båda 29, av i eftermiddagssolen. I deras område deltog bara 52 procent i senaste kommunalvalet.
Shahir ska inte rösta i år.
– Jag har bott här i tio år och inte sett någon förändring, på något positivt sätt. Jag har verkligen försökt jämföra, men kan inte se att det gör någon skillnad vem som sitter i regeringen, säger Shahir.
Killarna kommer snabbt in på det stora bekymret i området: tonåringarna som säljer droger nere i centrum.
– Politikerna pratar mycket, särskilt när det är val. Men helt ärligt tror jag inte att de bryr sig om vad som händer i förorterna. De låter nya generationer växa upp och dras in i det här. Ibland känns det som att någon sitter och njuter av att folk i förorterna skjuter ihjäl varandra, säger Ahmed.
Vad skulle behövas?
– Partierna måste visa att de kan skapa förändring. Och de borde komma hit mer, ordna events, få folk att börja prata och engagera sig. Många här vet inte ens att det är val, säger Ahmed.
Så som debatten förs kring gängkriminaliteten känner sig folk i förorterna mest utpekade, menar Shahid.
– Man måste få bort vi- och dom-mentaliteten. Prata om själva problemet istället, vad som är orsakerna. Då skulle man komma fram till bättre lösningar.
Stefan Ikejiora, 59, bor i Vårberg och jobbar som fritidspedagog i Rågsved. Han tror att det skulle göra stor skillnad om ungdomarna kände sig mer välkomna i samhället.
– Jag har bott i Sverige i 30 år. Tidigare kändes politiken mer demokratisk och öppen, man ville verkligen hitta lösningar tillsammans, säger han.
Idag känner sig många med utländsk bakgrund orättvist behandlade, samtidigt som politiken mer och mer handlar om makt och ego, menar Stefan.
– Viktigast är att satsa på ungdomarna, att man sträcker ut en öppen hand, så att de känner att de passar in. Att man frågar dem vad de vill. Att de får en chans. Och att man inte har så mycket ”vi och dom”, säger Stefan Ikejiora.