Hur löser vi kulturkrocken i skolan? Här är hela artikelserien!

Del 1. Kulturkrock i innerstan: ”Det skämtas om becknarväskor och stulna adidaskläder”

Linah från Skärholmen och Julia från Jakobsberg tröttnade på att vara i underläge och startade en People of color-förening på Anna Whitlocks gymnasium, Kungsholmen.

– I början var det många med annan bakgrund som hoppade av. De kände inte att de inte kunde klä sig som de ville. Det skämtades om becknarväskor och stulna adidaskläder. Många har bytt till mer blandade skolor där de känner sig mer hemma, berättar Julia Mourad.

– Vår förening gör att elever med annan bakgrund kan hitta varandra och känna sig accepterade, säger Linah Gillman.

Läs hela artikeln HÄR.

Del 2. ”Rasismen försvinner inte bara för att man låter bli att prata om ras”

Är det dumt att börja prata om hudfärg? Väcker namnet People of color onödiga motsättningar? Edda Manga, idéhistoriker vid Mångkulturellt centrum i Botkyrka, tycker inte det.

– Det är inte konstigt att eleverna utgår från de egenskaper som de upplever används som exkluderingsgrund mot dem. Det är så kvinnor, homosexuella och arbetare har gjort genom historien.

– Och man kan inte komma ifrån att människor blir marginaliserade utifrån hudfärg i Sverige idag. Rasism försvinner inte bara för att man låter bli att prata om ras, säger Edda Manga.

Läs hela artikeln HÄR.

Del 3. Villa-eleverna om ortenkulturen: “I början var jag lite rädd”

Hur tänker niorna i ett ”svenskt” medelklassområde om mötet med andra elevgrupper?

– Det skojas en hel del om "orten-kulturen". Men det är sällan man pratar om det seriöst. Folk vågar nog inte, av rädsla för att det ska låta rasistiskt. Istället skämtar man om det, säger en av tjejerna.

Så vad är "Orten-kultur"? Eleverna tvekar. Ett sätt att prata och röra sig som signalerar någonting aggressivt och hårt, tycker flera. "Lite gangster", föreslår en kille.

– I början var jag lite rädd för att bli slagen. Men idag är vi jättebra vänner, säger en tjej.

Läs hela artikeln HÄR

Del 4. Från Fittja till Östermalm: ”Inte säkert att det är värt det”

När A.A. i Fittja berättade för sin studie- och yrkesvägledare att hon ville söka in till Östra Real fick hon en konstig blick: "Är du verkligen säker på det?”.

– Det blev en kulturkrock att börja där, inte bara för mig utan för dem också. Det var en annan värld. "Du är den första muslim jag har träffat", sa folk. Jag tänkte: Här i det mångkulturella Stockholm, hur är det ens möjligt?

Idag jobbar A.A. själv som studievägledare i Botkyrka och tvekar vad hon ska svara. ”Jag är osäker på om det är värt det. Jag vill inte att mina elever ska må dåligt”

Läs hela artikeln HÄR

Del 5. Våga ta klivet: “Du kanske blir rasifierad inne i stan – men alternativet är värre”

Mötet med innerstadskulturen blir en chock för många från förorten. Är det värt att utsätta sina barn för sådana krockar där allting – språk, kläder, sociala koder – är annorlunda? 

Tveklöst, tycker Patrica Palma, tvåbarnsmamma i Fittja.

– Det värsta som kan hända är att man rasifieras, att man känner att man inte passar in. Men jag tror det är enklare att jobba på de sakerna, än att jobba med känslan av att inte ha fått tillräckligt, av att ha klassats ut av samhället och behöva jobba hundra steg bakåt bara för att ta sig upp till en normal nivå.

Läs hela artikeln HÄR

Del 6. Handlar det om rasism? Eller mest en ovana att mötas?

Vi har ett problem. Förortselever med höga betyg som trodde att de skulle hamna bland jämlikar finner sig ifrågasatta och nedvärderade, deras språk och klädstil reducerade till ett skämt.

I innerstan möter de en svensk medelklasskultur, där det är självklart att att hylla inkludering och mångfald. Men där signalerna som skickas ut ibland blir de helt motsatta.

Handlar det om rasism? Eller är eleverna på båda sidor bara ovana att kommunicera utanför den egna bubblan? Enda lösningen: att prata om det, skriver EttSthlm-redaktionen.

Läs hela artikeln HÄR

Del 7. ”Sluta tjata om våra adidaskläder”. Heta känslor i skoldebatt på Kungsholmen

– Det borde inte vara så svårt. Varför måste folk hela tiden kommentera om adidaskläder och ortenslang? Det finns väl massor av andra viktiga saker vi kan prata om. Skämta om något annat istället, sa Linah Gillman, en av eleverna under debatten som #EttSthlm ordnade på Anna Whitlocks gymnasium.

Inför ett hundratal personer – elever, lärare, föräldrar och tjänstemän – diskuterade panelen hur elever med olika bakgrund ska kunna funka tillsammans på lika villkor. En elev i publiken menade att n-ordet ibland kunde höras på lektionerna.

Läs hela artikeln HÄR

Del 8. Syskonen i Väsby ”Varje vecka var det: Hahaha, Svennebanan! Jävla nörd!”

ARTIKELN OM SYSKONEN HAR TAGITS BORT EFTER ÖNSKEMÅL FRÅN ETT AV SYSKONEN.

HÄR ÄR REKTORNS KOMMENTAR TILL ARTIKELN:

– Vi måste stå upp mot alla slags kränkningar. Men att driva det som en fråga om etnicitet är väldigt farligt, då gör man sig till verktyg för antidemokratiska krafter. Det säger Väsbyskolans rektor, Hanna Thunholm Andersson, som kommentar till fallet med syskonen

– Den svenska medelklassen är också den grupp som hörs mest i samhällsdebatten. Andra grupper lyssnar man inte lika mycket på. Vi har sett i enkäter vi gjort att kränkningar förekommer mellan elever med många olika bakgrunder. Och det är något vi jobbar väldigt aktivt mot.

Läs hela artikeln HÄR

Del 10. Kommentar: ”En tragedi när svenska barn väljer bort den etniska blandningen”

Följden av att skolan misslyckats med att hantera mötet mellan olika elevgrupper och få alla att känna sig trygga, är att relativt resursstarka ungdomar nu gör allt för att ta sig bort från den etniska blandningen.

”Jag får en klump i magen av obehag om jag möter ett gäng med orten-tjejer”, säger en 17-årig tjej från ett villaområde norr om stan. Hon berättar att hon medvetet valde bort gymnasieskolor med en elevmix som påminde henne om högstadieåren.

Det finns en stor tragik i detta. De som har makten att öppna dörrar för andra stänger dem istället. Segregationens murar blir högre, skriver EttSthlms projektredaktör Petter Beckman

Läs hela artikeln HÄR

Del 11. För mycket orten? Många slackers? Niorna uppmanas leta efter ”rätt” elevmix

– Välj inte gymnasium förrän ni har varit ute på skolan och känt av stämningen. Ni måste kolla in om det är en skola som ni verkligen vill gå på, säger studie- och  yrkesvägledaren Dinah Gordon-Sehlm. 

Vi slänger ut frågan till niorna i klassrummet i Älvsjö: vad är det ni kommer att titta efter när ni besöker skolorna?

Eleverna, som nästan alla har etniskt svensk bakgrund, tvekar med sitt svar.

– Om det är mycket ”orten”, säger en kille till slut. 

– Viktigast är att det är elever som är som jag, som tar skolan seriöst, förtydligar han.

Läs hela artikeln HÄR

Del 12. Studenter vill minska skolsegregationen med hjälp av appar och spel

Ett “Tinder för skolor” eller ett spel för att bryta de sociala bubblorna. När årets idétävling TänkOm! på Södertörns högskola avgjordes hämtade många inspirationen från #EttSthlms skolprojekt.

Vinnare blev “Hej Kompis”, en app där elever i trean får en digital brevvän i en annan skola och sen ska utbyta videoklipp om hur ens vardag ser ut, för att normalisera kulturella olikheter.

– Hur ska ungdomar gå in i vuxenlivet med en schysst syn på jämställdhet och inkludering om de helt saknar kunskap om andra elevers uppväxt, undrade en av studenterna.

Läs hela artikeln HÄR

Del 13. Gymnasievalet: "Du tjänar på att kliva ut ur trygghetszonen"

Ska man välja en skola där de flesta liknar en själv? Du vinner senare om du vågar kliva ur din comfort zone, säger förstaårselever på Tumba gymnasium.

– I min höstadieskola hade vi ingen svensk i hela min årskurs. Så jag tänkte att om jag väljer Tumba där det finns både svenskar och icke-svenskar, då hinner jag vänja mig inför universitetet, . säger Sama Alhassani från Alby.

– Om du börjar med att lära dig redan nu att vara social och att träffa nya människor så kommer det bli enklare sen när du ska söka arbete, säger Jilda från Tullinge.

Läs hela artikeln HÄR

Del 14. Skolpolitikern: “Kvalitén hänger inte på elevernas hudfärg”

Om det finns problem med att elevgrupper känner sig exkluderade av etniska eller socioekonomiska skäl måste skolan ta ansvar, säger Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm (L).

– Men man ska absolut inte uppmana eleverna att välja gymnasium efter den sociala mixen på skolan, anser hon

–  Kvalitén hänger ju inte på vilken hudfärg eleverna har. Gymnasievalet ska handla om vilken utbildning du vill ha, inte om att bekräfta någons identitet. Att lära sig anpassa sig är en del av att bli vuxen, slår hon fast.

Läs hela artikeln HÄR

VAD TYCKER DU?

Borde rektorer och politiker göra mer för att motverka segregation och kulturkrockar i Stockholms skolor? Vad vill du se för förändringar? Kom med förslag!

Diskutera på vår facebook. Eller maila till info@ettsthlm.se.